5958 steg senare

I julklapp fick jag en aktivitetsklocka, Garmin Vivofit, som räknar mina steg, kalorier jag bränner, hur mycket jag rör mig när jag sover, hur mycket klockan är, samt sätter upp ett dagligt mål som jag ska gå varje dag. Sedan jag kom hem från Danmark nu i tisdags, så har jag inte lyckats fylla det där målet, en enda dag. Trots att jag varit ut med min valp varje dag i skogen på en sådär 3,5km runda. Idag till exempel så har jag kvar 1705 steg. Funderar därför att gå en kvällsrunda med valpen. Måste säga att sedan jag fick denna klocka i julklapp, så har den styrt min ack så trista och stillasittande vardag. Men trots arbetslös och lite deprimerad över att vara i Piteå så känner jag ändå motivation att kliva upp ur sängen och röra på mig. Något som min valp annars får kämpa för att få mig att göra. Vore det inte för honom kanske jag ändå hade kastat klockat och sagt "fuck you, låt mig ligga i sängen hela dagen utan dåligt samvete." Men nu när jag både har en valp, som är så otroligt duktig på att få sin vilja igenom, kanske lite väl lätt, och har en klocka på armen som ger mig dåligt samvete så fort jag sitter stilla en timma, så är det faktiskt lättare än någonsin att röra på mig. Ja, alltså alla som faktiskt känner mig kan ärligt säga att jag nog är den lataste personen i deras vänskapskrets. Däremot inte nu! Och så nöjd jag är över mig själv över det alltså! Helt fantastiskt, haha!

Vad händer annars då? Inte alls mycket annat än att jag nu idag bestämt för att flyttlasset ner mot södra Sverige kommer bli dagarna efter Aris operation. Det vill säga sista januari/ första dagarna i februari. Beror lite på hur det går med operationen där den 28e, vad veterinären säger å så. Men ja, jag har alltså äntligen tänkt dra tummen ur och packa mina saker och flytta ner till min syster. Känner att detta är det bästa beslutet jag kan göra för mitt välmående, samt känns det väldigt kul att komma närmare min syster, och ja, ska jag vara helt ärlig, känns det underbart att komma närmare Daniel också. Känns skönt att kunna träffa honom varje lediga helg, istället för som det är nu, fem dagar i månaden. Tär så fruktansvärt mycket på en med det här med distansförhållanden..

Nu däremot tycker klockan att jag suttit still alldeles för länge, så ska ta en promenad till köket och se om det finns något ätbart. Frågan är ju också hur långt bort middagen är.. Klockan är ju trots allt över 6! ;-)
Vardag | |
Upp