5958 steg senare

I julklapp fick jag en aktivitetsklocka, Garmin Vivofit, som räknar mina steg, kalorier jag bränner, hur mycket jag rör mig när jag sover, hur mycket klockan är, samt sätter upp ett dagligt mål som jag ska gå varje dag. Sedan jag kom hem från Danmark nu i tisdags, så har jag inte lyckats fylla det där målet, en enda dag. Trots att jag varit ut med min valp varje dag i skogen på en sådär 3,5km runda. Idag till exempel så har jag kvar 1705 steg. Funderar därför att gå en kvällsrunda med valpen. Måste säga att sedan jag fick denna klocka i julklapp, så har den styrt min ack så trista och stillasittande vardag. Men trots arbetslös och lite deprimerad över att vara i Piteå så känner jag ändå motivation att kliva upp ur sängen och röra på mig. Något som min valp annars får kämpa för att få mig att göra. Vore det inte för honom kanske jag ändå hade kastat klockat och sagt "fuck you, låt mig ligga i sängen hela dagen utan dåligt samvete." Men nu när jag både har en valp, som är så otroligt duktig på att få sin vilja igenom, kanske lite väl lätt, och har en klocka på armen som ger mig dåligt samvete så fort jag sitter stilla en timma, så är det faktiskt lättare än någonsin att röra på mig. Ja, alltså alla som faktiskt känner mig kan ärligt säga att jag nog är den lataste personen i deras vänskapskrets. Däremot inte nu! Och så nöjd jag är över mig själv över det alltså! Helt fantastiskt, haha!

Vad händer annars då? Inte alls mycket annat än att jag nu idag bestämt för att flyttlasset ner mot södra Sverige kommer bli dagarna efter Aris operation. Det vill säga sista januari/ första dagarna i februari. Beror lite på hur det går med operationen där den 28e, vad veterinären säger å så. Men ja, jag har alltså äntligen tänkt dra tummen ur och packa mina saker och flytta ner till min syster. Känner att detta är det bästa beslutet jag kan göra för mitt välmående, samt känns det väldigt kul att komma närmare min syster, och ja, ska jag vara helt ärlig, känns det underbart att komma närmare Daniel också. Känns skönt att kunna träffa honom varje lediga helg, istället för som det är nu, fem dagar i månaden. Tär så fruktansvärt mycket på en med det här med distansförhållanden..

Nu däremot tycker klockan att jag suttit still alldeles för länge, så ska ta en promenad till köket och se om det finns något ätbart. Frågan är ju också hur långt bort middagen är.. Klockan är ju trots allt över 6! ;-)

Välkommen 2015

Jag vet att jag är sådär, fem dagar efter alla andra, men det skyller jag helt och hållet på att jag njutit varje sekund av det nya året som passerat hittills. 
Jag, Julia, Olivia, Lisa och Maja beslöt oss för att åka ner till mitt hjärta och hans fina rumskompis över nyårsafton. En sån underbar helg det var, med många drinkar och minst sagt skratt och danssteg. Köpenhamn vet verkligen hur man skålar in det nya året, och ärligt kan jag meddela att jag inte haft en roligare och bättre nyårsafton än denna. Kanske berodde det på alla underbara människor omkring mig, men jag skulle nog säga att Danmark har börjat fästa sig lite i mitt hjärta. All bubbelte, sushi och glada danskar får mig att trivas så fantastiskt. 💕

Jag ser verkligen fram emot vad detta år har att erbjuda, hittills känns det som att 2015 kan komma att bli ett riktigt lyckoår. 
Jag välkomnar 2015 med öppna armar 🎉
Upp