Jag skulle vara med mig själv, det var så jag sa. Det var det jag hade bestämt med mig själv.
Men någonstans där bland solnedgångar, palmer och surfing, på Sri Lankas sydvästra kust, träffade jag den där människan. Honom som jag nu, såhär nästan två månader senare, inte kan sluta tänka på. Inte ens en sekund. Det är som om han borrat sig in i mitt hjärta, och för varje dag som går, växer dessa känslor. Han får mitt hjärta att hoppa över ett slag, bara genom att skicka ett meddelande om att han faktiskt också tänker på mig. Att det inte bara är jag som räknar ner minuter tills vi ses igen.
Han, Daniel Falken Mittet, han får mina dagar att bli så mycket mer att vakna upp till.