Lättar på hjärtat

Ibland blir man förvånad hur irriterande falsk en person kan vara. När man tror att hen vuxit upp ur högstadiets skvallertid, men upptäcker snabbt att hen fastnat i dess personliga utveckling. Det är nästan skrattretande. Jag menar, vi bor trots allt i en liten stad vid namn Piteå. Ryktena sprider sig värre än könssjukdomar, de sprider sig så snabbt, att på mindre än en kväll får du höra saker "du sagt", innan du ens hunnit säga ett ord. Vem är källan till dessa falska anklagelser mån tro? Jo, ska man vara riktigt ärlig, förmodligen den person du igår kallade för "bästa än". Jag tycker det är ganska sorgligt hur lite en person har att prata om, så hen måste sitta och hitta på historier om sina, såkallade vänner, för att ha något att prata om på fester. Jag har kommit till den punkten i mitt liv, att jag orkar inte ens bli arg eller ledsen över påhittade rykten. Jag höjer hellre mig själv, berättar hellre bra saker om mig själv, än att klanka ner och smutskasta och svartmåla andra människor. Jag tycker synd om er som däremot inte har den självkänslan, som måste klanka ner på andra, sprida rykten, eller dra en lögn för att bli sedd. Vill klappa er på axeln och säga, "Såja lille vän. Det kommer ordna sig ska du se".

Sprid lite mer kärlek, så kan vi nog rädda lite fler självmordsoffer. Tänk på att ord sårar, och snälla.. Försök att inte bete dig som en omogen snorvalp när du är "vuxen". Det är oerhört oattraktivt.
Tack!
Upp